9/11
Idag är det tio år sedan två passagerarplan flög in i World Trade Center och ett flög in i Pentagon.
Jag minns dagen som att jag kom hem från skolan på eftermiddagen. Jag bodde tillsammans med min dåvarende i hans lägenhet i Lund. Vi hade ingen tv, men han hade fått en länk på msn till CNN. När jag kom innanför dörren skrek han att jag skulle snabba mig in. Vi satt tysta och tittade i tio minuter, jag ringde mamma som sa "sluta nu, det är inte förste april." sen satte hon på teven och sa "herregud".
Direkt efter flög det andra planet in i det södra tornet. Då visste vi, det här var ingen olyckshändelse.
Dagen därpå var stämningen låg i skolan. Vi var inte berörda rent personligen, men trots att vi bara var tonåringar visste vi att detta skulle beröra oss för resten av livet. Det här var den nya världen.
Under Bush styre fick vi se fler krigsförklaringar än någonsin tidigare och jag tror att vi alla var oroliga att kriget skulle nå Sverige. Alla undrade, är detta tredje världskriget?
Jag kan inte säga att jag känner att världen blivit en tryggare plats, även om USA verkligen försöker intala oss om att dom gjort alla människor tryggare och stoppat större katastrofer. Vi vet bättre än så, det är vi som individer som förändrar världen.
"If you see something, say something"
Min pappa hade en vän som arbetade i FN's skola på 36.e våning i WTC. Idag hedrar vi honom, barnen och alla andra som dog i katastrofen, alla krig, svältkatastroferna, terrorn i Oslo och Utöya.
Idag minns jag alla som dog för tidigt och blev tvingade att lämna sina familjer i obotlig saknad.
Jag minns dagen som att jag kom hem från skolan på eftermiddagen. Jag bodde tillsammans med min dåvarende i hans lägenhet i Lund. Vi hade ingen tv, men han hade fått en länk på msn till CNN. När jag kom innanför dörren skrek han att jag skulle snabba mig in. Vi satt tysta och tittade i tio minuter, jag ringde mamma som sa "sluta nu, det är inte förste april." sen satte hon på teven och sa "herregud".
Direkt efter flög det andra planet in i det södra tornet. Då visste vi, det här var ingen olyckshändelse.
Dagen därpå var stämningen låg i skolan. Vi var inte berörda rent personligen, men trots att vi bara var tonåringar visste vi att detta skulle beröra oss för resten av livet. Det här var den nya världen.
Under Bush styre fick vi se fler krigsförklaringar än någonsin tidigare och jag tror att vi alla var oroliga att kriget skulle nå Sverige. Alla undrade, är detta tredje världskriget?
Jag kan inte säga att jag känner att världen blivit en tryggare plats, även om USA verkligen försöker intala oss om att dom gjort alla människor tryggare och stoppat större katastrofer. Vi vet bättre än så, det är vi som individer som förändrar världen.
"If you see something, say something"
Min pappa hade en vän som arbetade i FN's skola på 36.e våning i WTC. Idag hedrar vi honom, barnen och alla andra som dog i katastrofen, alla krig, svältkatastroferna, terrorn i Oslo och Utöya.
Idag minns jag alla som dog för tidigt och blev tvingade att lämna sina familjer i obotlig saknad.
Kommentarer
Trackback
